Introduktion
Jag har fått fyra bandmickar av Bo Medin på Golden Age Music skickade till mig för utvärdering. Håller Golden Age billiga bandmikrofoner god kvalitet och hur låter dom undrar vi? Här nedan finner du en kort beskrivning av objekten tätt följt av det viktigaste, ljudprov.
R1
Denna passiva bandmick levereras i ett mjukt vadderat fodral och är riktigt snygg i sin krämvita färg. Ca två meter xlrkabel följer med. Enligt
Golden Age webbshop kostar den 1495 kr.
R2
Precis som R1 är denna passiv, ska ej heller fantomatas och kräver därför lite högre gain när man spelar in låga ljudkällor. Det är den billigaste och ligger strax över en tusenlapp. Ligger i en liten trälåda vid leverans men utan xlrkabel.
R1 Active
R1 Active är precis vad den låter och ska därför ha fantommatning. Detta medför att man inte behöver förstärka signalen lika mycket som på en passiv mickrofon. Den är även utrustad med ett högpassfilter och en -10dB pad switch. Kostnaden är 1995 och kommer i likadan åkpåse som R1.
R1 Active Tube
Denna rörbestyckade sak levereras i en liten portfölj med kodlås som genast för tankarna till Tarantinos Pulp Fiction. Här har dom kombinerat en aktiv krets med en rörförstärkare och utlovar i produktbeskrivningen ett varmt och fett övertonsrikt ljud. Det är också deras dyraste mick och landar på 2995.
Om testen
I detta test försökte jag ta reda på vad som skiljde mellan dessa mickar. Utseendemässigt, med undantag för R2, är dem väldigt lika men ljudkaraktären visade sig variera.
Åsikterna är ju mina egna men tanken är att man med hjälp av ljudfilerna ska skaffa sig en egen uppfattning. Taltest och akustiskgitarr gjordes i två omgångar med mickarna uppställda två i taget av praktiska skäl då vi valde att närmicka. Elgitarren är en linesignal som reampades och mickades upp med nogranhet. Alla mp3 är i 320kbit/s och självklart inte processade.
Längst ner i inlägget hittar man truminspelning och en liten utvärdering/sammanfattning. Så det lönar sig att scrolla.
Ladda för all del hem filerna och testa i ditt DAW med lite eq och kompression.
Inspelningen gjordes på avstånden och i ordningsföljden: 5-7 cm, 20 cm och 40 cm. Proximityeffekten blir väldigt påtaglig på samtliga mickar. Om man analyserar filerna på ca 20 centimeters avstånd tycker jag att
R1 låter väldigt trevlig och jämn i basen. I jämförelse med den andre passiva micken R2 har den lite svårare att hänga med i de låga frekvenserna där jag upplever basen kommer och går. Överlag känns det som R1 Active och R1 Tube har mer kondensatormick-känsla och är nog de som passar bäst för exempelvis sång som bör komma fram i en mix.
Nu för tiden om någon skulle fråga om jag har någon favoritmick skulle jag kunna svara en bandmikrofon. De låter bra på de flesta ljudkällor men kanske inte funkar i alla situationer. Deras mjuka och naturliga ljud gör dem användbara vid mindre arrangemang exempelvis ett singer songwriter projekt.
De känns väldigt inspirerande att jobba med då dom med sin mångsidighet lockar fram experiment lustan. Flytta dem närmre ljudkällan för mer basrikt ljud, vänd dem åt olika håll för annan frekvensgång. Man kan utnyttja dess upptagningskaraktär för att separera ljudkällor vid flerspårsupptagning eller för att blanda in mer eller mindre luft i inspelningen.
För exempelvis sång tror jag den aktiva eller rörförstärkta mikrofonen är att föredra. Dom har inte lika mycket bandkaraktär och känns lite mer toppiga jämfört med de andra två mickarna. Är det karaktär man är ute efter i en bandmick så tyckte jag att R1 var otroligt bra. Golden Age bandmickar känns både prisvärda och bra men dom skiljer sig väldigt från varandra.
Vill man läsa på mer om bandmickar tyckte jag att Royer hade en bra sida.
http://www.royerlabs.com/ribbonbasics.html
Fler inlägg om Golden Age i bloggen.
Carnhill mod del ett
Carnhill mod del två
Och ett stort tack till mina goda vänner som på ett eller annat sätt varit vänliga att hjälpa mig med detta projekt. Tack!
