måndag 28 januari 2013

Orange Micro Terror vs Vox ac4tv


Jag har i min ägo som rubriken lyder, två stycken gitarrförstärkare i det mindre formatet. Dessa brukar rubriceras som bed room amps eller övningsförstärkare, då deras ljudnivå är förhållandevis låg.
Båda förstärkarna har dock nog med pulver för att hålla grannarna vakna om man så önskar.
Voxen är tveklöst den som håller högst kvalitet av de båda och priset är också något högre. Det sitter rör i både för och slutsteg med en total uteffekt på 4Watt. Grädden på moset är att du kan tweka den till en total uteffekt på en kvarts watt! Vilket får stärkaren att jobba ännu hårdare på en lägre ljudnivå (som en stor stärkare på maxgain). Med resultatet av en mer komprimerad och distad ton. Hur bra som helst.
Den svarar och låter rör hela vägen med ett klassiskt Vox sound.
Den låter jättesnyggt på rena ljud men för lite skitigare sound sätter jag gärna en boostpedal i kjedjan. Främst för att hålla ljudnivån nere så mycket som möjligt. Perfekt med en telecaster för att få ett spattigt Keith Richards sound.


Tre chickenhead-rattar för volym, ton och effekt (4 ,1 & 0,25W). Det sitter för övrigt ett tiotums Celestion element i lådan. Tonkontrollen på en sån här ändrar inte karaktären på ljudet jättemycket, utan det du stoppar in är det som kommer ut.
 
Orange paletten är desto bredare. På skitiga ljud vill säga. Helt rent ljud går knappt att få och låter inte så bra helt enkelt.

Om vi börjar att titta på toppen finns där en ingång för mp3 spelare och dylikt. Och en i mina öron helt oanvändbar hörlursutgång, det låter förjävligt och totalt oinspirerat. Tre rattar för gain, ton och volym. Ett rör i förförstärkaren och ett transistorbaserat slutsteg (20W). Det är mycket kräm i slutsteget men man tappar lite av rörmättnaden som det finns massor av i Voxen. Lite synd men visst känns det att det sitter rör i försteget åtminstone  Den är snygg, liten och har mycket attityd. Klarar allt från blues/70 tals rock och låter väldigt mycket Kyuss när man vrider tonkontrollen motsols. Disten är ganska fuzzig tycker jag nog.
Båda låter mer naturligt vid lite högre ljudnivåer och framför allt låter Orange stärkaren lite instängd med sitt åttatums element.
Då högtalarlådan ligger på en femhundring skulle man kunna köpa en låda till för att få lite fetare ljud. Eller helt enkelt en större låda då den utan problem driver en fyrtolva.



Designmässigt är båda två en fullträff. Små, lätthanterliga och snygga. Som övningsförstärkare eller i en liten studio är dom skitroliga.
Det finns många ljudklipp/filmer på nätet om dessa men jag ska se om jag lite kan få till lite ljud här också. Kanske lite tumregler på hur man med bästa resultat mickar upp såna här små förstärkare för studiobruk hade varit kul?
Tweeeed!



söndag 27 januari 2013

Studio update

Inte allt för mycket sen sist.. Har mixat fyra låtar inspelade live från ett cafe. Mycke rumsklang och folk som sitter och pratar/stör. Men det blev lyssningsbart till slut.
Köpt nya hörlurar, ett par billiga Sennheizer så ingen blir utan när man är några stycken.
Och ett till stativ plus en stereoskena som syns på den fina bilden.

söndag 13 januari 2013

Gibson Les Paul Traditional

Jag har fått utökning! En Les Paul som rubriken lyder i färgen light burst. Jag är otroligt nöjd.
Här följer en orgie i bilder.
Tanken från början var att jag skulle hitta mig en fin vintage japan LP, helst en Burny men de växer ju inte på träd. Därför skulle jag bara provspela några olika Gibsons för att ta reda på vad jag sökte i en gitarr. Les Paul Traditional hade allt jag ville ha så det fick bli en sådan.
Tjock 50tals profil på halsen. Dock inte telecaster fet.


Light bursten är inte så där hysteriskt röd som heritage cherry utan kan mer liknas vid hur en sådan hade sett ut i tonen med några år på nacken. Toppen är ganska diskret flammig vilket också kan kännas skönt i längden. Den varierar ju väldigt i olika ljus naturligtvis.

Den är skapligt tung då den inte är chambered. Däremot är den faktiskt viktreducerad, eller? Det står faktiskt dubbla budskap på Gibsons hemsida.. Den tjocka halsen och det faktum att den inte är chambered ger en otrolig attack och sustain i ljudet. Den låter högt akustiskt om man jämför med en standard (iaf de jag provspelat). Kort och gott är det en jäkligt bra och skön gitarr!

Mickarna är 57 classic och är kloner av de gamla PAF mickarna. 

onsdag 9 januari 2013

Jul 2012

Som traditionen säger ägnar man minst en kväll under julledigheten åt att löda gitarrpedaler. Jag har byggt mig en fuzzpedal från Moody Sounds. Rasmus moddade sin mycket sjuka Fuzzfactorypedal med fetare kondensatorer. Detta för att pedalen inte ska kapa så mycket bas. 


Och ungefär så här ser det färdiga resultatet ut. 
Julen har även bjudit på rekreation i form av ostbågar, trefemmor, snus och metallektyr. Rekomenderar samtliga av dessa nöjen starkt.

Som avslutning bjuder jag på ett roligt black metal klipp.